...igår när jag läste Emmas blogg insåg jag att hon satte ord på mina tankar. Jag saknar min morfar så sjukt mycket. Kan komma på mig sj att tänka på hur han skulle reagerat,tänkt och sagt i vissa situationer. När jag va ledsen va det ingen som han som kunde få mig på bra humör. Jag har hittat morfars jämnlikar på den punkten,min älskade sambo Kenneth och min syster Therese. Vet inte vad jag skulle vara utan dem. När jag fick min älskade son.Liam, önskade jag att morfar hade träffat honom. Och att han kunde vart en lika betydelsefull person för Liam som han vart för mig.Morfar Heimer Myllymäki du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Älskade dig så och saknar dig så sjukt mycket. Du lever kvar i alla oss som hade äran att träffa dig! <3